Är så jävla less nu!

Brorsan skulle beställa en resa till mig till skåne förut, men när han skulle beställa den var den fullbokad!
Hela torsdagen är också fullbokad!
På fredag finns det en kvar som går att boka, han ska boka den imorgon bitti.
Med min stora otur kommer den vara fullbokad då.
Känner att mina nerver är inte gjord för sånt här.

Känner mig besviken på mig själv även fast det inte är mitt fel.
Känner mig så otroligt dum att jag fått Lina att tro att jag kommer vara hos henne på torsdag när jag nu inte kommer det.
Jag vill verkligen vara där, jag hoppas hon förstår det.
jag ska komma så fort som möjligt älskling, jag lovar<3
Jag saknar dig så otroligt mycket!

Det är bara att hoppas att jag har lite tur imorgon, har jag inte det vet jag inte vad jag gör.
Då går jag fan ner till Skåne, jag vill inte vänta längre, jag vill till Lina!

Nu ska jag gå ut med Milly, sen försöka sova om jag kan.

Jag skriver imorgon igen...

btw, läste på swedavia.se att flyg från sundsvall och sånt börjat gått, men stockholm och malmö sånna stora flygplattser är stängda.
dom flygen kanske börjar gå på tors...
Jag ska inte börja tänka att dom kommer att gå, för jag vet själv att dom inte kommer att gå.


Bye

Hey!

på fredag ska jag till skåne till Lina :D
Har längtat efter denna fredag hur länge som helst!!

Ska berätta hur allt började :P


Jag blev medlem på en lesbisk hemsida.
Efter jag varit medlem där i kanske ett dygn så får jag ett mail på den sidan.
Det var Lina som skrev till mig.
Vi skrev till varadra några gånger där tills jag frågade om hon kunde adda mig på msn=)
Detta var en torsdag hon addade mig, Hela kvällen satt vi och surrade på msn.
Jag kände när jag snacka med henne på msn att hon var inte som alla andra, utan nått spec.
Hela fredagen satt jag inne på msn och väntade på att hon skulle logga in, men det gjorde hon inte.
På lördagen loggade hon in på msn, vi satt och pratade i flera timmar, jag frågade om hennes nr och fick det och hon fick mitt.
På den vägen började allt.
Vi började smsa varandra och snacka på mob.
Kände att jag började bli kär i någon jag inte ens hade träffat, hon var helt underbar!
Efter att vi hade känt avrandra genom dator och tele i två veckor så bestämde jag mig för att åka ner till henne.
Jag är väldigt blyg vid såna hära saker och kunde själv inte förstå hur jag vågade åka 120 mil för någon jag träffat genom internett.
Men allt kändes så rätt, jag var inte ett dugg nervös.
När jag var nere i Ystad så fick jag vänta på henne tills hon mötte upp mig i stan.
Jag vågade först inte kolla på hon, så jag små kollade på hon :P
Hon var mycke vackrare än vad jag trott, hon var det vackraste jag någonsin sett.
Hennes leende och ögon fick mig att smälta.
Det var kärlek. Hon var den, asså "den"
Viste det när jag såg hon.
Jag var hos Lina i elva underbara dagar.


Nu ska jag ner dit igen, och jag riktigt längtar!

Jag älskar dig hjärtat<3

Hey!

Tror att nu när jag börjar blogga igen så kommer jag nog skriva ner tankar och sånt skit, för det händer inte så mycket på dagarna som är värda att nämna i bloggen, men händer det nått så skriver jag ju såklart det här=)

Känner att jag vill skriva ner en massa funderingar jag har, men vill endå inte , för jag vill inte att alla ska läsa typ..
Vill inte skriva på word eller så heller, jag fattar inte varför jag vill skriva så att folk ser även fast jag inte vill typ :S
Men aja....

Såg på andra avenyn här om dagen.
Känner mig som han som är så snäll, som av misstag sköt sig själv på slutet där.
typ det kändes när jag såg hur tjejer betett sig mot han, och hur hon som han friat till va en fitta hon också.
Och han är så snäll och ser inget.
Ibland känner jag mig som han gör.
är så rädd att jag ska bli så blind och att folk tar nytta av det.
Jag är rädd att bli lämnad igen, att jag bara är ett skämt.
Att ingen vill ha mig för den jag är.
Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag blev lämnad igen, det är ju inte så heller att jag vill att någon e ihop med mig och stannar bara för att.
Det jag menar är typ att jag vill inte att nån ska spela med mig.
jag vill aldrig bli bedragen igen tlx, Jag kan fortfarande må väldigt dåligt över det som hände då.
Då tankarna kommer, var jag så mycket värd?
Gjorde jag så mycke fel?
Så mycket betydde jag för dig?
Detta kan får mig att känna mig som ingen ibland.
typ tror du verkligen att du kan få vara lycklig länge Maria? är du dum eller? vakna!
Varför ska jag vara rädd? varför ska jag tro att jag ska bli lämnad?
Det jag tänker är ju att jag måste fundera på vad jag gör för fel, är jag för sur? är jag för deppig? är jag för svartsjuk? eller är det nått annat jag gör fel?
Känner bara att jag vågar inte tro, tro på något.
Vågar inte lägga ner garden och bara andas och ta det lugnt, varför är jag på min vakt hela tiden?
Jag vågar inte lita på någon till 100% längre...


Ja, jag ska sluta nu med detta inlägg...

Hade nått att skriva iaf.
Ha det så bra!